VAD ÄR EN MUS?
Musen är ett litet djur.
Det är lätt att låta sig förvillas av det. För dess litenhet gör det ju så lätt att ha det, bestämma över det, "göra som man vill" med det.
Den som vill köper en mus för ett par tior eller mindre, stoppar i stort sett ner den i en kakburk och kastar ner lite bröd och vatten, och "har en mus".
Men en mus är, sin lilla behändiga storlek till trots, ett fullvärdigt DJUR!!!
Lättare att "ha" än en hund eller häst, eller elefant för den delen. Men inte mindre "djur" än dessa! Lika mycket finns det att lära om dem, om man vill. Samma processer vad gäller fysiologi, biologi, psykologi, etologi (beteendelära), näringslära, husdjurslära, avel, avelskunskap, osv.
Den som vill ha musungar, behöver bara sätta ihop en hane och en hona, så är "aveln" igång. Och undan går det ;-). Bra mycket fortare än "avlaren" kanske tänkt sig.
Men den som vill bedriva en seriös avel, har en härlig fullvärdig kanditat i musen.
Skillnaden mellan att ha en elefant och en mus, är att musen kan vem som helst skaffa sig, utan någon som helst kunskap, eller ens vilja eller önskan om att skaffa sig kunskapen.
Skillnaden åt andra hållet, är att ALLT detta jag skrev ovan, ger detta verkligt LILLA djur, mig möjlighet att lära mera om.
Ska man avla på möss, eller om man bara vill ha ett par möss som sällskapsdjur, behöver man veta vad en mus är! Först när man förstår det, kan man se och förstå dess behov. Man kan ge musen vad den behöver, ge den rätt livsbetingelser helt enkelt.
En mus är ett mycket skyggt djur. Och ändå nyfiken och framåt av naturen.
Flertalet av de vilda möss som föds, slutar sitt liv i någon annans mage. De står med andra ord på många andra djurs matsedel. De som fort blir uppätna, hinner aldrig föröka sig och sprider därmed inte sina gener. Ju längre de överlever omgivningens hungriga käftar, desto fler avkommor hinner de med.
I mössens gener har byggts in en stor vaksamhet och försiktighet under miljontals år.
Men de är också överlevnadskontnärer!
Om de bara hade gömt sig i en håla och inte tordats sticka ut nosen, hade de dött ut därborta någonstans för någon miljon år sedan. (Eller utvecklats till någonting annat.)
Nej, sin stora vaksamhet, försiktighet, och skygghet till trots, är de nyfikna och framåt, ska prova på allt, ska undesöka allt, ta sig fram överallt och undersöka nya vägar och möjligheter. Och redan för ca 10 000 år sedan, då människan blev bofast, beslöt sig musen för att slå följe med människan. Beslutet var ju inte ömsesidigt, men människan har inte haft mycket att säga till om i denna fråga.
Musen är alltså av naturen ett skyggt djur, med stor vaksamhet och försiktighet. Det ligger i generna. Musen har inte för avsikt att bli uppäten, och blir din vän först när den är på det klara med att inte heller du har den avsikten.
Men - och det är därför musen kan vara ett sådant otroligt underbart gulligt, näpet och tillitsfullt litet husdjur - den är öppen för alla möjligheter!! Den är överlevnadskonstnär, och har lätt för att anpassa sig till nya miljöer och nya förutsättningar.
Och - möss kan fungera utmärkt som husdjur. Med lite tid och tålamod, och varsamhet, kan en del av dem bli oerhört tama och mycket tillitsfulla. Då kan de vara helt förtjusande och otroligt näpna små vänner! Ja, nästan som små hundar, som går att ha lösa på golvet och som kommer när man ropar.
Fullt så tama och förtroendefulla är det dock inte alla möss som blir. Det är en avelsfråga, det beror helt enkelt på linjen, hur de är uppfödda och vilken prioritet uppfödaren har när det gäller trevliga sällskapsmöss.
Vill du skaffa möss som husdjur så var noga med att välja uppfödare!