Ingen vill ha yttre eller inre parasiter på sina djur, det sammanfaller inte med god djurhållning.
Enligt min mening sammanfaller inte heller över- eller felmedicinering med god djurhållning. Att medicinera djur "i förebyggande syfte" hör dit. Likaså att medicinera "för säkerhets skull".
Så jag vill ta upp en aspekt som tyvärr inte diskuteras i smådjursvärlden.
- Både inälvsparasiter och hudskabb finns naturligt hos djur i mycket liten mängd, men hålls i schack av ett bra immunförsvar.
- Medicinering är alltid en påfrestning för organismen som helhet, och bör inte användas i onödan.
- Fel medicin, felaktig medicinering eller dosering, eller inte fullföljd medicinering, skapar bara än större problem, med bl.a. motståndskraftiga (resistenta) parasiter. Vid all medicinering ska ALLTID vetrinärens anvisningar följas.
(Tyvärr måste jag lägga in en brasklapp här, för många veterinärer "kan inte möss". Sök då även kontakt och information från erfarna uppfödare och "musfolk". t.ex. på http://mus.ifokus.se )
- Medicinerning mot inälvsparasiter bör ALDRIG ske "runtinmässigt"! Det gör mer skada än nytta.
- Mest utsatta för infektering av parasiter är ungdjur som ännu inte byggt upp sitt immunförsvar, samt gamla möss som börjar förlora sitt immunförsvar. Samt förstås sjuka djur.
- När en bakterie eller parasit blivit resistent mot ett läkemedel, betyder det att detta läkemedel aldrig mer fungerar mot dessa bakterier/parasiter. Vad gör vi när medicinering verkligen behövs, och ingen medicin finns som verkar?
- Ett djur som lider av parasitangrepp ska givetvis behandlas.
Några punkter att tänka lite extra på, särskilt för uppfödare:
1. Eftersom ett bra immunförsvar håller parasiter i schack, och immunförsvar är ärftligt, är det en god idé att infoga detta i sina avelsmål.
När det gäller immunförsvaret bör man veta, att det knappast finns ett "bra" eller "dåligt" immunförsvar utan att man kopplar frågan till "Bra mot vad?" Ju bredare ett immunförsvar är, desto bättre klarar det av olika smittor.
Inavel snävar in imunförsvarets bredd, och i stort sett alla våra husdjur har någon grad av inavel - det är ju så man fått fram de olika varianterna. Vilda djur har i det avseendet ett bättre immunförsvar än deras domesticerade släktingar.
När vi avlar, kan vi inte alltid styra över bredden, men vi kan styra över innehållet. Ett klokt drag är då att avla på individer som klarar de vanligaste smittorna utan att påverkas så mycket av dem. Hos mössen är mycoplasma utbrett, men det finns också gott om möss med bra immunförsvar mot just myscoplasma.
Så att avla på individer som inte uppvisar parasitangrepp, ger avkomma som är starkare i just det avseendet.
2. Att ha en väl genomtänkt foderstat är ju A och O i all djurhållning. Det är det som de stoppar i sig som sedan "bygger djuret", kontinuerligt. Inte bara bör alla byggstenar ingå i kosten, utan även onyttigheterna ska bort (annat än i undantagsfall, som belöning t.ex.).
En bra foderstat ger ett friskt djur, utifrån det djurets optimala förutsättningar. Immunförvaret frodas.
3. Eftersom inälvsparasiter sprids via avföring, är en bra renhållning viktig.
Särskilt dräktiga honor ges en lättskött och väl tvättad bur att föda sina ungar i. Även äldre möss, samt sjuka, behöver extra omtanke vad gäller burar som är lätta att tvätta/spola av vid byte av bottenströ. Det vill säga, djur som av olika anledningar har sitt immunförsvar nedsatt, behöver man vara extra noga med burhygien.
Musungar bygger upp sitt immunsystem (utifrån deras grundförutsättningar) och en liten utsatthet hjälper till med detta. Alltså, att man inte kan "sterilisera" deras miljö är bara bra för dem.