amairas genetikskola, del 1
En serie om genetik av amaira.
|
Jag ska försöka förenkla och förkorta så mycket som möjligt, och enbart lägga en "kunskapsgrund" inom färggenetiken hos möss, som sedan den som vill får bygga vidare på. Jag börjar från basen, med grunden. Grunden är proteiner. Proteiner är det som allt levande består av, medan kolhydrater är dess bränsle. I stort sett allt i kroppen byggs upp av proteiner: Muskler, hår, naglar, enzymer, hormoner, antikroppar, osv. Proteiner finns i alla kroppens celler, och står för de flesta av cellernas alltid pågående livsprocesser. För att skapa bästa möjliga förutsättningar för liv (sitt eget eller i sin avel) är en bra matsedel det allra viktigaste. Det behövs bra och hållbara byggstenar (proteiner), det behövs även rätt sorts energi till byggarbetarna (kolhydrater och fetter) och det behövs även en del mindre tillsatsämnen som är livsnödvändiga. Vitaminer och mineraler är ett exempel. Järn t.ex. ingår i blodet, och blodet kan inte ta upp och transportera syre till cellernas livs-fabriker om järnet saknas.
Den genetiska koden. Generna med sitt DNA finns i varje enskild cell i varje levande varelse, och därifrån styr de vilka proteiner som ska byggas, och därmed även de egenskaper som följer med proteinet. Till exempel blå eller bruna ögon, ett hetsigt eller lugnt grundtemperament, osv. Det är det som kallas Den Genetiska Koden. Generna kodar för (bestämmer) de proteiner som ska byggas. På det viset kan inte bara ögonfärg bestämmas, utan även till exempel humör. För kanske är generna - som även bygger hormoner och enzymer, som ju också är proteiner - lite dåliga på att producera en jämn tillväxt av serotonin, som står för vårt goda humör och motståndskraft mot svårigheter. Då blir vår grundstämning labilare än hos någon med stark och jämn tillförsel av serotoninet. Generna styr våra livsprocesser, i första hand genom att styra det som händer inuti cellerna, genom att bestämma sorten och flödet av proteinerna som hela tiden skapas. Celler dör och nyskapas hela tiden i vår kropp, så genernas arbete är inte bara att flytta egenskaper från föräldrar till barn, utan de arbetar kontinuerligt hela tiden i den levande kroppen. Både med nybildning av celler, men också med alla de livsuppehållande processer som sker i cellerna.
Detta jag skriver är givetvis oerhört förenklat, så förenklat att det innehåller vissa "fel", men som modell hoppas jag det blir begripligt. |
amairas genetikskola, del 2
Del 2 i amairas genetikskola.
|
Generna finns och arbetar i alla våra celler, konstant, i hela våra liv. Dess funktioner är komplicerade och ännu förstår vetenskapen sig inte helt på alla processer, gen-teknikens stora framsteg till trots. Våra arvsanlag uppträder alltid två och två, i par. Aldrig flera, aldrig färre. Det är viktigt att veta. Det finns ett från mamman och ett från pappan. Det kan inte finnas ett från mamma, ett från pappa, och ännu ett tredje från moster Berta. Antingen har vi ett anlag gemensamt med moster Berta - som då har samma anlag som vår mor - eller så saknar vi moster Bertas anlag helt.Vi kan inte få ett anlag som varken vår mor eller far har, det är omöjligt.
Däremot samarbetar ofta flera olika anlag i komplicerad samverkan, så det är inte alltid lätt att se med ögat vilka gener som finns där, eller inte finns. Det finns så otroligt många arvsanlag hos både möss och människor. Antalet ligger runt trettio- fyrtio-tusen. Lägg sedan till ett stort antal olika kombinationer mellan dessa, så tappar man snart kontrollen fullständigt. Därför är färgavel på mus (och andra smådjur) så otroligt spännande. Antalet färg-gener att arbeta med, är starkt begränsat. Även fast det är mycket nog ändå. Generna uppträder alltid två och två skrev jag. Och det stämmer, i alla kroppens celler utom i könscellerna, då genparet har delat på sig. Så i äggcellerna och spermacellerna finns generna bara i enkel upplaga. Så måste det ju vara, för annars skulle ju barnen få fyra gener, och inte de två som allt levande har. Därför får barnen en gen från mamman och en gen från pappan. Så har barnen två upplagor igen. Det säger sig själv att om mammans två gener är av olika slag, kan barnet endast få det ena slaget. Vem som ska få vilken gen, delas upp slumpmässigt hos avkomman.
Detsamma gäller givetvis pappans genpar. Generna står ju för livsprocesserna. För att livsprocesserna ska kunna fortsätta i kommande generationer behöver ju generna överföras till avkomman. I det sammanhanget är gener mycket stabila, dvs de överförs oförändrade. Men de är inte fullständigt stabila, det blir små fel ibland. Dessa små fel är grunden i Darwins utvecklingslära.
Världen förändras, omgivningar förändras, miljön och tillvaron förändras. I alla fall någon gång, och ska djur och växter överleva i en förändrad värld, måste det finnas mekanismer som medger förändringar även hos djuren och växterna. Dessa mekanismer finns, och kallas mutationer. En mutation är ett genfel. Ett större eller mindre genfel. Det finns flera olika sätt som genetiken kan gå fel när den ska nedärvas, men jag går inte in på det här. Oftast är dessa genfel dödliga. Avkomman kan ofta dö redan i fosterstadiet. Ibland är det livsdugligt, men så avvikande att djuret inte klarar att leva med det. Exempelvis många albinodjur i naturen, som fortare blir bytesdjur p.g.a. att de inte kan gömma sig lika bra när de inte smälter ihop med omgivningen. Men när en albino föds i snörika trakter, så klarar den sig bättre än sina färgade artfränder. Jämför fjällräv och rödräv. Fjällräven som art har utvecklat en vit päls, för det gynnar dem bättre. När ett djur blir husdjur, gäller inte längre samma lagar för överlevnad som i naturen. Nu är det människan som styr vad hon gillar, och flera mutationer överlever, och avlas också vidare på. Det är på det viset som vi har fått alla härliga färger på våra tammöss. Genom genfel/ mutationer. |
amairas genetikskola del 3 -ABC
Del 3, ABC.
|
agoutins tickade päls i svart och gul-rött (plus dålig tan på denna mus)
Vi inriktar oss på enbart 5 gener av musens drygt 30 000; de färggener som döpts till A, B, C, D, och P. Det är de omuterade vilda mössens färggener, det är agoutins färggener. Två av varje, var det. En från mamman och en från pappan. En agouti har alltså generna AA BB CC DD PP, skrivet med stora bokstäver. De stora bokstäverna talar om att genen är dominant.
Mutationer.
Eftersom det enbart är en gen som kommer att ärvas vidare in i varje ny unge, och en mutation bara sker i en gen, finns det ju även en omuterad gen som också nedärvs fifty-fifty så att säga. Ungefär hälften av ungarna kommer alltså inte att ärva denna mutation. Mutationer sker mycket sällan, men samma genfel förekommer lite oftare än andra. Det är först när två möss med samma mutation träffas, som vi kan få se resultatet. Antingen är dessa två föräldramöss ättlingar till den ursprungliga muterade musen och alltså släkt, eller så har samma mutation skett i två olika fall. När det till slut föds en mus som har samma mutation i båda anlagen , dvs båda anlagen är recessiva, får vi äntligen se resultatet! Då finns ju ingen dominant gen kvar som de kan gömma sig bakom. Om vi tar agoutin som exempel igen, så har den renavlade agoutin sina båda anlags-par likadana: AA BB CC DD PP.
Det finns en mutation i A-genen som betecknas med ett litet a. Den tar bort agouti-hårens gul-röda band mitt på varje hårstrå. En agouti är ju tickad i rödgult. Utan denna tickning får musen samma färg i varje hårstrås hela utsträckning, och musen blir svart. Men mutationen `lilla a´ är recessiv, och skrivs därför med liten bokstav. Att den är recessiv betyder att den gömmer sig så mycket den kan. Så en mus som bara har en muterad a-gen och den andra kvar som A, ser fortfarande ut som en vanlig agouti! Aa BB CC DD PP är alltså fortfarande en agouti! Enda skillnaden är att den kan få svarta ungar tillsammans med en mus som också har en eller två små a-gener. En renavlad agouti kan ju inte det, för vilken av sin A-gener den än skickar vidare, så är det ju ett dominant A, som alltså gömmer ett litet a. Ungen kommer att bli AA eller Aa beroende på vad den andra förälderna har för gener. Något annat kan den aldrig bli! Först när det finns två små aa, kan de inte gömma sig bakom någon stor bokstav, och färgen blir svart. En svart mus har alltså generna aa BB CC DD PP. En gen som muterar, ändrar egenskap på något vis, på grund av att något går snett när den ska överföras från mamman/pappan till ungen. Förändringen medför att proteinet som genen kodar för, kommer att bli lite annorlunda än tidigare. När en färggen muterar, blir alltså färgen annorlunda på något vis. Muterade gener är i regel recessiva, (fast det finns ett fåtal undantag från denna regel). Det betyder i praktiken, att när en mutation sker första gången vet ingen om det. Men den ärvs vidare till en del av avkomman.En enskild gen kan nämligen vara dominant eller recessiv. Det betyder att den antingen framhäver sig själv (dominant) eller gömmer sig (recessiv). |
amairas genetikskola del 4 - agouti
Del 4 i amairas genetikserie. Agoutin, viltfärgen.
|
Bokstäverna jag berör i denna serie, är A, B, C, D, P, vilket också är de gener som ger färgerna på päls och ögon hos våra möss här i Sverige. AA BB CC DD PP ger en agouti. Ingen av generna är muterade/förändrade, detta är ursprungsfärgen, den vilda husmusens Mus Musculus färg, viltfärgen.
Pälsstudie av agoutifärg hos vild husmus, Mus Musculus.
Kombinationen av generna A B C D P (och E, som jag inte nämner här) styr alla de olika detaljer som krävs för att producera agoutins pälstickning med olika zonindelning av varje enskilt hårstrå, allmän produktion av de två pigment som möss har, strukturen på pigmenten, och även pigment till ögonen. Kort sagt, varje gen har sin egen uppgift, och tillsammans skapar de en helhet. Om en av generna muterat (förändrats, se genskolan nr 2) kommer den att sköta sina uppgifter på ett lite annorlunda vis, och helheten kommer att förändras: Det blir en annan färg på musen.
Det finns gott om mutationer hos möss. Möss har ju "odlats" i så stora mängder, både av hobbyuppfödare och i laboratorier. Så även om naturliga mutationer är en ovanlig företeelse, har de förekommit relativt ofta på grund av det stora underlaget individet. Dessa mutationer, om de varit tilldragande och livsfungerande, har dessutom snappats upp och fortsatts avla på. Därför finns det faktiskt inget annat djurslag som har en så rik variation av färger och teckningar.
Men det viktiga i sammanhanget, är att oavsett hur många mutationer det finns på en enskild gen, kan varje mus endast bära på två stycken av dem; en från mamman och en från pappan.
Så, om man är ute efter en speciell färg, måste man antingen skaffa sig just den färgen, eller skaffa avelsdjur som man vet bär på just den färgen.
Två AA-möss som är agouti (och alltså även har BB CC DD PP) kan aldrig få en svart unge! Inte heller en tanfärgad unge, oavsett hur många gånger man parar dem och dess avkomma med likadana möss.
Två Aa-möss däremot - som likaledes är agouti (lägg till samma gener som i parantesen ovan) och ser precis likadana ut som AA-agoutin, där kommer det garanterat att finnas svarta ungar bland avkomman (förr eller senare, slumpen avgör).
Har musen istället A-generna A samt a(t) är det en agouti/tan.
Nu har vi tre varianter av A. Lägg till genen A(y) som är röd, så har vi fyra. Men varje mus kan enbart ha två, en från mamman och en från pappan, även fast urvalet är mycket större än så.
Alla dessa olika varianter av en och samma gen, kallas för alleler. Och varje allel kan endast finnas på sin egen bokstavs-plats/lokus. A-allelerna kan bara finnas på A-lokus, osv. Det vill säga, ett A kan inte ta plats istället för ett B eller C, eller någon annan bokstav. Ett litet a kan aldrig bytas ut mot ett litet b, och så vidare.
Viktiga ord att känna till, är alltså:
även
En mus kan aldrig vara bärare av en dominant gen, utan att musen också själv bär den färgen. En dominant gen syns alltid. En reccesiv gen syns bara ibland, under särskilda omständigheter.
amairas genetikskola 5 - TAN-genenLite om genetiken bakom tan och fox. Samt fortsättning på de andra artiklarna.
|
